Att prata med dövöron.

Alltså, jag höll på att få en smärre chock igår när jag kom hem från jobbet. Spänd över hur det skulle se ut med kaklet på väggarna så kliver jag in över kökströskeln och möts av att väggen vid bardisken är kaklad ända upp till taket. Att det det skulle kaklas upp till taket vid spisen var det bestämt men inte vid bardisken. Jag säger lite försiktigt till muraren att det inte skulle skulle vara så. Jag fick till svar att det skulle det minsann vara, för det har M sagt.

Jag ringer till maken och undrar om det blivit något missförstånd, men han säger att jag har sagt att jag ville ha kakel ända upp till taket där också!

-Va?!! fick han till svar.

Det hade jag inte alls sagt däremot så resonerade jag med M om det skulle bli snyggt att ha kakel ända upp även vid bardisken men vi kom fram till att det inte skulle bli bra. Jag brukar säga till maken att han inte lyssnar och nu fick jag verkligen svart på vitt att jag ibland talar med dövöron.

Det hela slutade att muraren fick ta ner kaklet till den höjd som ni ser på bilden nedan. Och jag kan lugnt konstatera när jag nu har haft möjligheten att se hur det skulle se ut med helkaklad vägg att det är betydligt bättre som det är nu!

Det ska bli spännande att se hur det blir med den ljusgrå fogen och med fläktkåpan på väggen. Jag velade mellan en vit fog och en ljusgrå men jag (!) valde tillslut en ljusgrå för att det ska bli lite kontraster till allt det vita. Men vet ni vad, jag kanske ska ta och passa på att prata med Herr Dövöron om att köksluckorna skulle vara mycket snyggare vita....

Kram/Malin